Jag vet inte hur mycket jag tjatar om den här. Kanske inte mycket alls. Men här hemma börjar jag undra varför folk inte tröttnar på mig? Jag hör mig själv men kan inte sluta.
Ett av mina härliga små glädjeämnen i livet är nämligen min lilla bebis. Min kiwi.
Han är riktigt stor nu! Har tillochmed blommat litegrann också!
Hemma hos mig låter det: Åhh titta min kiwi! Den har blommat! Åhh, titta! På kvällen stängs blommorna! Nämen se mamma! Har inte kiwin växt lite under natten? Åhh känn på den - bladen har små små mjuka fjun! Kom, kom och känn på bladen! Pappa, jag älskar min kiwi. Titta så stor den är! ÅÅÅH TITTA, en till blommaa! Mammmamammamamma! Kiwin har nu 16 knoppar! Är det inte otroligt! (osv.)


Min bebis börjar bli stor, snart får jag nog plantera om den i större kruka :D