Hejhej pustpust
Idag vaknade jag upp hos Elli, som förstås redan hade vaknat för längesen och gjort upp en brakfrukost - gulle!

Efter att ha njutit av jordgubbar, fil och juice tog jag bussen till stan, där min cykel står. Världens sötaste kille satt i bussen några säten fram, synd att man aldrig kommer se honom igen.... Har nit tänkt på det? Så många man ser på bussar eller i stan som man aldrig kommer att möta mer?
Sen cyklade jag hem, såklart stark motvind hela jävla milen hem. Pust. Så nu sitter jag här, varm och andfådd och bloggar till er, mina kära. Puss på midsommardagen!