Johan glans räddar mig alltid när jag har tråkigt, vilket jag har nu. Jag kan titta på hans klipp hur många gånger som helst. Det är alltid lika roligt! Och ännu roligare blir det ifall jag ser dem tillsammans med någon som också tycker att det är kul. Då brukar vi ligga på golvet och krampa tillsammans.

Det är jag det. För det är jag väl? Stor nu?
Eller?

När jag var liten sa jag alltid att jag skulle bli och vara en massa saker när jag "blev stor". Jag säger fortfarande så ibland. Slutar man någonsin? När är man stor?