rädd

Jag tänkte göra något ovanligt. Något ni inte har fått smaka på i denna blogg. Jo, en av mina dikter. Den heter rädd, med liten bokstav, som rubriken säger. (Om det är någon som sett den förut, så är det för att jag publicerat den förut på en sida där jag är anonym.)



I det stora blå det surrar
Ty humlorna vill skapa musik
med sina fladdrande vingar -
så starka men ändå lätta att krossa

En sluten blomma på en äng
vars charmiga inre är fängslat
inom knoppens froststarka skydd
för visst gör det ont, som Karin säger
när frosten biter till

En hord av humlor
surrar i underbar harmoni
knoppar slår ut
jo, värmen lockar många

En sluten blomma
är ännu bara en knopp
men lockar ändå dessa humlor
som av värmen skickats

Men blomman, hon är rädd
att nektarn ska ta slut
att värmen är på låtsas
att frosten åter ska gripa tag, om hennes pistill
att kronbladen ska falla likt konfetti
och blotta hennes nakna inre
hon är rädd för att skrumpna
rädd för att åter känna den bittra köld
som är följden av att inte vara älskad




Det är självklart helt och hållet förbjudet att kopiera eller publicera på annan väg utan att fråga först.



Kommentarer
Postat av: matilda

riktigt bra matilda :)

2010-08-20 @ 09:10:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
01